Dikt (1)
ja, jag vet, man ska skriva vad man har gjort typ och saker som har hänt, men jag har ju skrivit en dikt, eller igentligen flera men den här blev bäst!
Skriv vad ni tycker, tack och hej!
-Hur vet du det?
var hennes fråga.
-Det regnar.
-Det var inte det jag undrade....
-vad undrade ni?
-hur vet du att en prinsessa är död?!
-Det regnar, var mannens svar.
-Jag förstår inte, hur kan du veta att en prinsessa är död!!
Skrek kvinnan i irriterad ton.
Först då svarade mannen det hon ville höra.
-Det är inte landets prinsessa som har dött, utan en flicka på 13 år.
-Gud vad hemskt!
Vad hände?!
-Jordemänniskorna krossade hennes ljus.
Hon var för vacker och god för denna värld.
Jordemänniskorna förtjänade henne inte.
Kvinnan vände ryggen till den sargade mannen som sa så vackra ord, hon grät tyst och hoppades att den stackars flickan fick det bra nu, men hon var även lättad att det inte skulle hända hennes lilla dotter.
-Gråt inte kvinna!
Mannens ord var både hårda och mjuka.
-Hon skulle inte vilja det.
Hon skulle inte vilja att hennes mor grät bittra tårar.
-Hennes mor?
Kvinnan vänder sig tillbaka för att se på den sargade mannen med förvånade ögon.
Men han är inte där.
-hennes mor?!
Hon ropar ut orden som om han bara hade gömt sig bakom en sten och inte kunde höra henne första gången.
Skogen är ljus, det är sommar.
Endå griper en kall hand tag om kvinnans hjärta.
Hon lägger sig på knä i mossan.
Som för att försöka förstå flickans, hennes dotters, smärta.
Skogen är ljus, men för henne är den mörk...
Skriv vad ni tycker, tack och hej!
Prinsessa
-En prinsessa är död, sa mannen till den sorgsna kvinnan.-Hur vet du det?
var hennes fråga.
-Det regnar.
-Det var inte det jag undrade....
-vad undrade ni?
-hur vet du att en prinsessa är död?!
-Det regnar, var mannens svar.
-Jag förstår inte, hur kan du veta att en prinsessa är död!!
Skrek kvinnan i irriterad ton.
Först då svarade mannen det hon ville höra.
-Det är inte landets prinsessa som har dött, utan en flicka på 13 år.
-Gud vad hemskt!
Vad hände?!
-Jordemänniskorna krossade hennes ljus.
Hon var för vacker och god för denna värld.
Jordemänniskorna förtjänade henne inte.
Kvinnan vände ryggen till den sargade mannen som sa så vackra ord, hon grät tyst och hoppades att den stackars flickan fick det bra nu, men hon var även lättad att det inte skulle hända hennes lilla dotter.
-Gråt inte kvinna!
Mannens ord var både hårda och mjuka.
-Hon skulle inte vilja det.
Hon skulle inte vilja att hennes mor grät bittra tårar.
-Hennes mor?
Kvinnan vänder sig tillbaka för att se på den sargade mannen med förvånade ögon.
Men han är inte där.
-hennes mor?!
Hon ropar ut orden som om han bara hade gömt sig bakom en sten och inte kunde höra henne första gången.
Skogen är ljus, det är sommar.
Endå griper en kall hand tag om kvinnans hjärta.
Hon lägger sig på knä i mossan.
Som för att försöka förstå flickans, hennes dotters, smärta.
Skogen är ljus, men för henne är den mörk...
Kommentarer
Trackback